Många dystra inlägg har det blivit på sistone, men mitt liv består förstås av så mycket mer än mörker och ångest. Julen har till exempel varit fin och glädjen och energin jag fick av släkt och vänner under festen förra lördagen sitter fortfarande i. De gav mig så mycket att jag tror jag kan klara mig på den glädjen och energin under en hel livstid!

Jag har hittat flera nya vänner och hittat tillbaks till flera gamla, alltså vänner- inte bekanta. Jag värdesätter dem högt och de gör mig lycklig! Katterna vet nog att jag blivit sjuk igen, för de har förändrats gentemot mig. Speciellt lillebror som blivit en märla i rumpan på mig. Han är där alltid. Även storebror har blivit mer kontaktsökande och kommer nära och kurrar som ett helt kärnkraftverk. Är inte det lycka, så vet jag inte vad som skulle kunna vara det!

Jag och farbrorn. Storebror närmare bestämt.

Julaftonen blev en lugn tillställning, förmiddagen flöt på som vilken dag som helst, men jag fick i alla fall min obligatoriska tomtegröt till frukost. På eftermiddagen stod Kalle Anka påslagen och tjattrade mot en tom soffa. Förstår egentligen inte varför Kalle är så viktigt, när ingen ändå är intresserad av att titta. Vi lagade mat istället. Mycket mat och underbart god mat. Äkta hembakat tunnbröd och hemgjorda köttbullar. Det är lyx för mig. Farbröderna lyckades som vanligt inte med att bryta sig in i sina paket, men tuggade sig däremot igenom alla min fina julblommor. Tända ljus, värme, juldofter och min amaryllis med tre stora vackra blommor. Det var lugnt och fridfullt.

Vacker gåva från kusin med familj

Juldagen var underbar! På kvällen kom tre härliga vänner hit och spelade GuitarHero-World Tour med oss. Jag unnade mig ett glas gott vin och vi skrattade och små-åt och spelade jättedåligt. Det var fantastiskt kul, tack hörrni!

Energin räckte även till en sväng på stan och mellandagsrean på annandagen. Jag fick mig ett par jättefina, stora thé-muggar som jag saknat så länge, och nya vackra bordstabletter. Jag hittade ett par nya jeans som faktiskt passade och en jättefin kjol också. Jag har gått omkring och känt mig lite dum över att jag passade på att köpa nya kläder (även om det verkligen behövdes) i somras, när jag vägde som minst. Nu har jag nog fått tillbaka de där 10 kilona som jag tappade förut och går inte i mina ”nya” kläder längre…

Idag då, så var det dags för det sista och utvärderande benmärgsprovet i studien. Jag åkte ensam med Findus och kände mig rätt så lugn i mig själv. Det märktes, för premedicineringen fungerade väldigt bra och visst gjorde det ont, men det var hanterbart och inte alls farligt. Jag tror att jag börjar få lite rutin på det hela nu- hoppas, hoppas. Findus är så klart ovärderlig att ha med och hålla i handen i sådana stunder.

Ovärderliga Findus, the man, the myth...