Foto av Mats Andersson

Foto av Mats Andersson

Barfota gång över törntaggat snår
vansinnets lågor mig slickar.
Ensam bland knotiga pilar jag går
daggtyngda stormhattar nickar.

Stormkråkans rop skallar svagt mellan berg
Sången i huvudet ekar.
Mörkret omkring tränger in i min märg
skogsälvor lockar med lekar.

Månsilver strött över trollask och lind
till jakt smyger vanvettets dimma.
Plågat gnyr höstnattens bitande vind
den dväljs inför gryningens timma.

Droppar av blod färgar fötter så små
och smekes av månskenets händer.
Jag ryser så kallt utav ylande grå
och oroligt huvudet vänder.

Vidöppna ögon försöker att se
händerna trevar framför mig.
Ovanför trädtoppar skiner de tre
de skrockar åt rädslan som när sig.

Då molntrasor tyst över himmelen far
tänds ögon på mossbeklädd sten,
och vindnaglar köld över ryggraden drar
då mörkmakter styr mina ben.

Sakta jag går mot en glänta jag ser
så skrämd, men jag känner mig tvungen.
Jag kan inte påverka det som nu sker,
jag ser bara vattnet bak dungen.

Jag lutar mig ned över spegelblank tjärn
och söker min bild i dess yta.
Ögon möts kalla som blankslitet järn,
hon önskar att plats med mig byta.

Så underskönt vacker men blicken är kall
hon lockar med silkeslen röst.
Ansiktet lyser av dödens förfall
Jag söker att ge henne tröst.

Blodsmekta fötter blir vita som snö
smeks varsamt av vattnet så kallt.
Min kropp gör sig stillsamt redo att dö
tårarna gör vattnet så salt.

Ögon som blickar mot stjärnor i skyn
genom en spegelbank yta.
Snövita ben mjukt bäddat i dyn
Finns någon som min plats vill byta?

J. Bauer (1913): Prinsessan Tuvstarr och fiskdammen.

J. Bauer (1913): Prinsessan Tuvstarr och fiskdammen.