Har pratat rätt frekvent om det här med fertiliteten hos cancerpatienter i det senaste. Blir man utsatt för cellgifter, så kan fertiliteten hos både män och kvinnor bli permanent förstörd och av någon anledning så har ämnet ofta kommit upp nu.

När jag lades in på akkis efter min diagnos i maj 2010, så kände jag mig hoppfull inför framtiden. Under sommaren, jag minns inte när, kom en av de ”juniora” läkarna till mig för att ”ta snacket”. Hon hade nog blivit tillsagd eller tillfrågad om hon kunde ta den uppgiften av någon av de seniora läkarna. Snacket om hur jag ställde mig till att frysa ner några av mina ägg för eventuellt framtida bruk. Samtalet kändes inte speciellt genomtänkt av henne, så här i efterhand.

Jag har nämligen aldrig varit så sugen på att skaffa barn, jag var sjuk och ville komma igång med behandlingen fortast möjligt för att bli frisk. Att säga ja till att plocka ut ägg, hade försenat min transplantation med upp till en månad, så jag sade nej. Jag och maken resonerade att det finns många sätt att skaffa barn på- om vi nu skulle ändra oss i framtiden. Allt detta sa vi också till läkaren som nickade och sa ”ok” innan hon gick igen.

Var fanns informationen undrar jag i dag. Jag har senare fått reda på att man i princip alltid blir nekad plats i väntelistan för adoption om man har/har haft en svår sjukdom. Att användandet av surrogatmammor är förbjudet i Sverige och att det är stor brist på donerade ägg. Dessutom finns ju åldersgränsen där och ler i mjugg. Inte över 40 får man vara heller. Ja, så då faller nog vi bort ändå i slutänden. Jag är 33. Skulle jag överleva den nya transplantationen, så måste jag ändå bli så pass frisk att jag alls skulle orka med en graviditet. Det känns främmande. Väntetid på det sedan, ja ni förstår.

Var fanns den här informationen? Vem skulle man be att få prata med? Finns det ingen som har kunskap och förstående i allt det här? För att kunna ta ett sådant beslut, måste man ju vara medveten om konsekvenserna. Jag blev åtminstone tillfrågad- jag har hört om kvinnor som inte ens blev det, så i det stora hela kanske vi skall vara nöjda, jag och min man? I helvete heller, det är så FEL som det kan bli.

Se till att det finns någon som fångar upp de här frågorna hos män, kvinnor och familjer som skall utsättas för risken för infertilitet. Se till att det är någon som fått utbildning, som vet lite om systemet och hur allt fungerar, som kan svara på frågor, eller berätta om konsekvenserna- och se för guds skull till att det är denna person som i fortsättningen ”tar snacket”!

SKÄMS!