Jag har skrattat en massa, njutit av vänner, njutit av min morbrors besök, njutit av vädret, och all denna njutning har jag tagit in och bytt mot lite jävar anamma, en stark längtan att få komma hem efter nästa farthinder och fortsätta med inspirerande projekt och det känns bra.

I lördags umgicks vi med två underbara vänner! Vi åt tacos och skrattade åt melodifestivalen, spelade frågespel och hade en särdeles gemytlig stämning- trots (eller kanske tack vare) allas våran sjuka humor. På söndagen kom min morbror hit och hämtade upp mig. Han tog mig med på en jättefin eftermiddag och kväll. Han visade mig runt sitt hood och sedan hade han ordnat bord på en finfin restaurang där vi avnjöt en mycket välsmakande middag! Det kändes som en lisa för kropp och själ att få komma ut och se något annat än lägenhetens väggar eller den absoluta omgivningen. Tusen tack S!

För att vidare dela med mig av mitt goda humör, ska jag avtäcka ett foto från länge sedan. Ni trogna läsare vet om min incident med peruktanten. Well, här är beviset på den konstigaste frisyr jag någonsin haft:

Nå, jag bjuder på den. Den frillan var ju faktiskt helt enastående rolig.

Trots detta låg peruken tryggt kvar i sin låda!