Jag fick äntligen sova gott i natt! Vaknade ganska utvilad och har vaknat bara tre gånger under natten. Jag klev upp och käkade grötfrukost och mådde rätt bra. Det var lagom kallt ute, precis så kallt att kylan nyper lite i kinderna och trots diset slog ljuset lock för ögonen.

Ja, jag mår bra! Trots sömnbesvär på gränsen till vansinnesutbrott, ledvärk, muskelvärk, huvudvärk och svidande ögon.  Trots dåliga dagar, ångest och vacklande tro. Trots leukemi. Och trots att bilen dog i morse (RIP tills jag tvingar dig tillbaks).

Jag tror det beror på er. Ni som stöttar, som älskar, som pratar och som lyssnar. Ni som läser och kommenterar, ni som står stadigt bredvid mig varje dag. Jag är lite kär i er.

Klyschan stämmer, tillsammans är vi starka.

”We will be victorious!”