Idag är det så här jag mår och så här jag tänker. Läs inte inlägget om du inte känner att du orkar med mina tyngre tankar.

Det var inte så här jag hade tänkt mig mitt liv. Det var inte så här det skulle bli.

Jag skulle få min examen, jag skulle disputera och få se min första artikel publicerad. Jag skulle fortsätta jobba med det jag älskar att göra. Jag skulle köpa mitt lilla torp på landet och gnälla över gräsklippning. Jag skulle täta dragiga fönster, gräva grönsaksland och ha höns. Mitt liv skulle vara fyllt av somrar med barfota fötter, strand-sandsdamm på händer och fötter, svala dopp och myggjakt. Av kalla vintrar med ryggvärk från snöskottning och promenader mellan farstun och vedboden utan ytterjacka. Jag skulle skaffa läsglasögon som jag har på mig när jag sitter och stickar eller läser i min fotölj och jag skulle få grått hår i en vacker vit nyans. Livet skulle vara fyllt av soffkvällar med hund och katt, middagar med vänner och frukostar med maken. Av tända ljus och stora tékoppar. Jag skulle ha en nära relation med min systerdotter och min guddotter, de skulle växa upp och se fram emot att få komma hem till oss och bara vara. De skulle känna att de kunde prata med mig om allt. Jag och maken skulle fortfarande efter 50 år hålla varandras händer när vi gick på promenad.

En livstid.

Min livstid.

De senaste 19 månaderna har känts som en hel livstid, men spenderad i en fuktig och mörk krypta där jag har vadat runt i cirklar med vatten upp till midjan.

En hel livstid.

Min vän Olle är en skicklig ordvrängare utan dess like. Han böjer, trasslar, vrider och vänder på orden tills man bara gapar helt förstummad. Han har skrivit det så bra. Så sant.

Allt är förgängelse!

Allt är Förgängelse av Avsmak (LITE NYA BITAR UPPE!n

Avsmak- Allt är förgängelse

Mardrömmar om trängsel – galler och fängsel
Om hur jag faller bland rostiga stängsel
Smärtsamt tydliga detaljer har etsat sig fast
Och jag önskar att handlöst falla mot nåt vasst

Mitt svaga psyke spelar mig ett spratt
Som att jag sugs allt längre ner i en ondskefull tratt
Bland diaboliska skratt som ihärdigt hetsar mig
Mot dom mörka tornen som väntar på att spetsa mig

En känsla av att vara sprängd – inombords trängd
Undanslängd – köttsligt förvrängd och själsligt uthängd
Bland ändlösa spiraler av dålig karma
Där ett brinnande inferno håller mina kväljande minnen varma

Det är fan så att jag spyr
Jag hatar att jag inte älskar det jag avskyr
Jag kämpar med tiden – flåsandes i nacken
Springer i den alltmer vertikala uppförsbacken

Med likartade dörrar så långt ögat når
Och jag får ta konsekvenserna för varje steg jag går
För efter varje steg jag tagit slås bommarna igen
Och då finns inte längre kvar och kommer aldrig mer igen

Jag hör röster ropa – allt är förgängelse
och tid och rum tillhopa ett hemskt oändligt fängelse
Rösterna ropar – allt är förgängelse
Ahhhhhhhhh……

Jag faller baklänges nerför en spiraltrapp
Medan fragment av allt som hänt hånar mig ikapp
Jag skriker i skräck och spränger ljudvallen
När jag faller ur den mänskliga mallen och spräcker skallen

Sen vaknar med ett ryck i en jämn överlappning
Ur mitt vansinnes nyck med högt blodtryck och hjärtklappning
Det är blott en upptrappning
Min mardröm är min verklighet men i en annan tappning

Det avgrundsskrik vars förtvining tycks oändlig
Har en bakgrund så mörk – dyster och oanständig
Den bittra verkligheten faller sällan i glömska
På andra sidan finner jag allt annat än grönska

Jag har sprungit – vet inte om jag drömde eller var vaken
24år har gått och jag står fortfarande naken
Som en övergiven pantomim på en ödslig plats
Jag har gått från förfall till ruin på mitt livs strapats

Som att någon vill säga – ”Stå ditt kast
Ditt liv har varit mänskligheten till en last”
Denna tomma gestalt hemsöker mitt inre
och jag känner hur jag bryr mig allt mindre


Jag hör röster ropa – allt är förgängelse
och tid och rum tillhopa ett hemskt oändligt fängelse
Rösterna ropar – allt är förgängelse
Ahhhhhhhhh……

Mina men – gav sitt sken i ett tidigt skede
Redan på barnsben var sinnet till bredden fyllt av vrede
Att dom inte kunde se det – det var så allting började
Och accelererade och blev allt snurrigare

Jag smed ondskefulla planer – insurrad i ovanor
Bortsnurrad i ondskefulla tankebanor
Avtrubbad – Mentalt rubbad – Jag blev skubbad med illvilja
Tills verklighet var svår att urskilja

Det kvarstår men – mentala varsåren
Tycks blotta sig allt mera genom åren
Det är en vedervärdig bisarrt känslokall – Ett mänskligt förfalls
Sista sång – Jag är redo att gå skallgång

Dunkar huvudet i väggen – Känslan blir förstärkt
Det kan inte längre gå förbi obemärkt
Jag kastar mig ner för en spiraltrapp och studsar mot ett stängsel
Och faller ner mot gatans trängsel

Sista andetaget fyller lungan och vidgar magen
Och jag slog emot marken enligt gravitationslagen
Mina spruckna läppar säger med skorrande röst:
”Att finna vansinne är att finna sanningens tröst

Ty allt äro förgängelse
och tid och rum tillhopa ett hemskt oändligt fängelse”
Jag vaknar igen – Allt går i loopar
Mina kvarlevor hör hur minnets efterskalv ropar


Allt är förgängelse
och tid och rum tillhopa ett hemskt oändligt fängelse
Rösterna ropar – allt är förgängelse
Ahhhhhhhhh……

www.avsmak.com

http://www.myspace.com/avsmak