När jag försvinner ett par dagar, så tenderar det bero på att jag antingen har haft det ovanligt bra, eller att jag mått dåligt. Den här gången hände det sig att jag vaknade med hög feber mitt i natten och behövde åka in till akuten. Som jag sagt förut, så har jag börjat äta Hydrea igen, en bromsmedicin, i väntan på provsvar. Det är ett mild cytostatika och naturligtvis- om allt går som det ska, så sjunker de vita blodkropparna. Jag tänkte nog inte på det, utan levde vidare som jag gjort och åkte naturligtvis på någon hittills oidentifierad bakterie.

De tog väl hand om mig på ackis i alla fall, jag svarade bra på antibiotikan och fick åka hem igen i dag, tre dagar senare. Mitt immunsystem är så pass lågt igen att jag är skyddsisolerad, men jag får åtminstone vara hemma och det känns bra.

Jag hade ju läkarbesök i dag också. Naturligtvis saknades ett av provsvaren fortfarande och vi skulle höras av på måndag igen. Det var FLT3-testet, så jag vet ännu inte om jag kommer kunna börja med kinashämmaren igen. Summan av kontentan blev i alla fall att vi fick reda på att framtiden inte såg så ljus ut. Nu är det tid som gäller, och livskvalité så klart. Läkaren sa också att det fanns personer som tillfrisknat med hjälp av det transplanterade immunförsvaret efter ett återfall, men att vi ändå skulle se på det hela realistiskt. Jag får väl fortsätta hoppas på det då, samtidigt som jag får börja ordna lite inför att jag förmodligen blir dålig ”på riktigt”. Så nu vet ni.

Kram på er!

EDIT:

Nu känns sjukdomen ännu mer verklig och det känns också mer viktigt att göra det jag vill ha gjort snart, man vet ju aldrig vilken infektion som kan bli den sista liksom.

Så jag har satt upp tidsmål.

Först vill jag åka på en konferans i slutet av november, sedan vill jag hinna ha mitt kalas. Det vore ju toppen om jag fick fira jul och nyår och efter det fyller jag år på våren. Jag ska banne mig inte falla ifrån innan jag fyller 33 i alla fall. Jag vill också hinna se mina höstlökar titta upp i vår. Har aldrig haft en egen täppa och i höst var första gången jag planterat lökar. Sedan får vi se vad som händer, en sak i taget!