När jag blev sjuk, efter den initiella mentala kampen att låtsas som om allt var bra och då jag istället accepterade och började LEVA MED MIN SJUKDOM och faktiskt registrera och ta in det som hände omkring mig så började jag leta efter andra i samma situation för att få ta del av erfarenheter och stöd. Jag började söka information för att förstå hur min situation såg ut, vad AML innebar, om behandlingar och överlevnadschanser. Alla dessa människor och livslinjer som korsat min väg, via forum på internet, via vården, via bloggen, via slumpen- jag kommer aldrig att glömma er! Ni som inte klarade er, jag sörjer er och minns er. Ni som blev friska och försvann, jag saknar och minns er med. Ni som tagit hand om mig och som fortfarande tar hand om mig, jag känner en sådan djup tacksamhet gentemot er. De allra flesta av er har valt rätt yrke och väg i livet, ni gör erat arbete så otroligt bra! Mina underbara arbetskamrater som funnits där för mig genom hela resan- fantastiskt att ni inte glömmer mig efter den korta tid vi hann dela innan jag försvann igen (men snart är jag tillbaka!). Alla ni i periferin- givare av blod och trombocyter, sjuktaxichaufförer, städpersonalen på ackis som alltid gav lite extra av sin tid för att byta några ord och alla ni som jag inte nämnt här, men som förtjänar att bli hågkomna. TUSEN TACK!

Jag känner ibland en sådan stor maktlöshet och hjälplöshet, för jag vet inte hur jag skall kunna visa hur mycket ni alla har betytt för mig. Mina ord räcker inte till, de känns ofta så fjuttiga i sammanhanget. Jag tror jag skrev förut om då jag fick möjlighet att ”överfalla” er stackars givare på blodcentralen på akademiska när ni satt fastkopplade och inte kunde fly och tacka er för att ni räddat mitt liv. ”Jag hade inte överlevt utan just dig”. Ni såg mest chockade ut, men jag hoppas att ni efter lite reflektion tog det som jag menade det- rakt från mitt hjärta.

Därför började jag för några veckor sedan skriva mail.

Nu finns det andra som förtjänar ett stort TACK också. Ni som ställt upp och givit efter för mina förfrågningar om att hjälpa patienter- barn och vuxna- på avdelning 50 C att få tiden att gå och att få känna sig lite tryggare och lite gladare inför eller efter en behandling eller provtagning.

ALLER MEDIA som skänkte en helårsprenumeration på Året runt.

SVENSKA DAGBLADET som skänkte en prenumeration av sin dagstidning.

SOFT TOYS som ville att de barn som kommer till avdelningen för att genomgå benmärgstranplantation skulle kunna få en nalle att hålla hårt i när de behöver.

BONNIER som gav en bunt av sina tidningar mottagningen.

~Det betyder mycket, TUSEN TACK!~