Igår kom så mitt nya sjukintyg som läkaren skrivit efter besöket sist. Det skickas in automatiskt till försäkringskassan, men jag måste kopiera och skicka runt till arbetsgivare och försäkringsbolag. Tänk om man kunde få en kopia elektroniskt via mail, det borde ju inte vara så svårt att ordna nu för tiden och det det vore så mycket smidigare för mig.

Diagnosen är ”akut leukemi återfall”, och sjukdomsförloppet ”…Insjuknat januari 2011…” ”…erhållit intensiv cytostatikabehandling + donator-lymfocyt-infusion (DLI).”  ”…Dock fortsatt dålig benmärgsfunktion samt utvecklat kronisk GVHD”.

Jag har funktionsnedsättning också: ”Hud- och slemhinneförändringar samt uttalad anemi + trombocytopeni vilka är transfusionskrävande”.

Detta är jag nu för tiden. Läkaren glömde dock nämna att jag har problem med att anstränga ögonen för länge, då tappar jag synförmåga och ögonen svider och blir kladdiga. Kan ju vara bra för arbetsgivaren att veta tänker jag…

Läkarintyget fick mig att fundera på vad som egentligen gör att jag mår dåligt. Leukemin i sig har jag egentligen inte märkt av sedan jag fick diagnosen. Alla problem jag har (och har haft), beror snarare på behandlingen och alla dess biverkningar. Se upp, för nu ska jag göra en personlig lista över vilka fina presenter AML:en har gett mig, gamla och nya sådana.

Kronisk GVHD vilket innebär- kraftiga hudutslag med klåda och smärta över hela kroppen, extremt torr hud, blåsor och sår i mun och svalg, torra slemhinnor i mun, ögon och underliv, förhöjda njur- och levervärden.

Magkatarr, försämrad lungfunktion,  skägg och ökad kroppsbehåring av sandimmunet, astmaliknande symtom, transfusionsberoende, hemorrojder, lunginflammationer, blodförgiftningar, diverse virusinfektioner, för tidigt klimakterie med allt vad det innebär, svampinfektioner, tarmbesvär med magsmärtor, kräkningar och diarréer, förstoppningar av smärtstillande läkemedel, muskelförtvining, vätskeansamling i kroppen, muskel- ledvärk och andra typer av smärtor, trötthet, ögonlocksinflammation, febertoppar, sömnsvårigheter, ångest och oro, minskad ork, pendlande vikt…

Jag kan nog fortsätta ett tag till, men ni fattar vad jag menar. Det känns underligt att behandlingen ger så mycket fysiska och psykiska problem, när den gör så gott för huvudåkomman. Jag kan bara konstatera att det är tur att det läggs tid och resurser på forskning. Varje litet framsteg vad gäller behandlingars minskade biverkningar och ökad patientöverlevnad är guld värd. Och jag längtar verkligen tills allt lägger sig och börjar bli som vanligt igen, för jag saknar normaliteten.