Eller hur var det? Det var skönt att få komma hem, men jag tempade på nytt redan på söndagen och blev inlagd igen på måndag morgon. Sänkan hoppade så småningom upp till 300-nåt och febern tog sig. Efter de gamla vanliga odlingarna och röntgenundersökningarna vet de fortfarande inte vad som gör mig dålig, men troligtvis en blodförgiftning. Jag har även passat på att skaffa mig klådande utslag över hela kroppen, men för att busa till det lite drog jag på mig ett par kilo extra i ansikte och på läppar, i underlivet (japp, du läste rätt), i öronen, samt under fotsulorna, så det ska bli extra intressant att försöka gå. Jodå…

Jag fick inte ens nöjet att höra att det kunde bero på GvH, utan som vanligt pekade det mer mot en läkemedelsreaktion. Snart kan jag inte bli sjuk längre, det finns inga antibiotioka kvar som jag tål. Eventuellt kan det så klart vara Nexavaren som spökar också. Hudutslag och ont i händer och fötter är två av de vanligaste biverkningarna. I så fall står jag där igen. Stå ut med ett jävla helvete, eller trycka ner biverkningarna med kortison (men stå kvar på Nexavar), eller ta bort Nexavaret helt? Fönster? Jo tack, snarare en råttfälla…

Jag fick i alla fall en engångsdos kortison idag, i precis lagom tid för att undvika ett psykiskt sammanbrott från min sida, och det gav resultat på en gång. Svullnaden i munnen gick ner och de flesta utslagen bleknade om inte mycket, så i alla fall något. Livet blev lite lättare att leva igen. Mönstret har de senaste dagarna varit det samma- Vakna vid 04, ha jätteont i ryggen, få morfin, börja frossa och få feber, försöka sova bort några timmar till, och slutligen vakna med brinnande, klådande och svullen hud. Får se hur morgondagen utvecklar sig efter detta, men jag gissar att jag blir kvar här ett tag till…