Så ofta ska jag ta mig ner till blodmottagningen på hematologen, för att ge prover. Standard är att man kollar blodvärde, crp, totalt antal vita blodkroppar, trombocyter och lite annat. Med anledning av att jag börjat äta  den nya medicinen, ska man komplettera proverna med leverprover också. Även om det känns som om jag spenderar väldigt mycket tid på ackis, så känns det ändå bra att de håller sådan stenkoll på mig. Speciellt efter att ha läst listan över biverkningar på medicinen.

Jag ligger fortfarande lågt i mina vita, tillräckligt lågt för att man inte skall bry sig om att ens försöka räkna de neutrofila vita blodkropparna- de som avgör hur infektionskänslig jag är och hur försiktig jag måste vara.

Mitt blodvärde och mina trombocyter sjunker fortfarande i värde, så jag behöver få transfusioner då och då, men det är inte konstigt. Läkaren verkar inte oroad i alla fall och säger att det beror på min ”trötta” benmärg. För varje cellgiftskur jag får blir den dessutom tröttare och tröttare. Jag känner mig i alla fall pigg. Kroppen känns degig och trött, men jag känner ändå att jag mår ganska bra! Jag väntar på att mina vita ska stiga, så jag slipper skyddsisoleringen, då ska jag börja leva på riktigt igen!