Min snabbsänka har fortsatt att sjunka (från över 300 till under 10) och jag kunde i tisdags få åka hem över natten på permission och sedan komma tillbaka för att bli utskriven dagen efter. Jag har fortfarande väldigt låga värden på de vita blodkropparna, de totala vita ligger på 0.3, så de neutrofila vita (som avgör hur stora restriktioner man får leva efter) har inte ens börjat räknas ännu. Jag är alltså ”skyddsisolerad” fast hemma och väldigt infektionskänslig. De vita stiger i alla fall och det känns i kroppen, munnen läker ihop och tarmarna fungerar bättre, även om jag känner av alla antibiotika jag måste ta. Det jag hoppas på nu är att slippa åka in med en ny infektion igen, så jag försöker undvika det mesta som kan vara dåligt.

Benmärgsprovet som skall utvärdera den senaste cellgiftsbehandlingen gjordes i tisdags innan jag for hem och jag hoppas kunna få något  preliminärt svar i morgon. Det är meningen att min fortsatta behandling skall planeras utifrån resultatet.  Innan den sista behandlingen påbörjades pratades det om en eventuell andra cytostatikabehandling, men vem vet? Jag skulle gissa att vi antingen startar om med DLI:n igen, eller så blir jag satt på bromsmedicin tills kroppen säger ifrån. Hårt att skriva kanske, men jag har fått veta att man oftast till slut dukar under på grund av någon infektion som kroppen inte orkar kämpa mot och inte leukemin i sig. Så jag hoppas på DLI:n.