Veckan har passerat ganska lugnt. Cytoschemat jag gick efter hade mycket ”håltimmar”, så jag har kunnat spendera mesta tiden hemma och det har gjort att jag mått bättre än vanligt. Illamåendet har inte varit så farligt, knappt gjort sig påmint och igår eftermiddag fick jag sista kuren. Kuren hette FA-Ida, efter de tre droger som den kombinerats av. En av dem har jag fått förut, men de två andra var nya för mig.

Jag har mått så bra, att jag blev lite förvånad när alla de välbekanta tecknen på tung cytostatika började komma för någon dag sedan. ”Inte så illa” tänkte jag, men jag hade glömt att kroppen fortsätter rasa sönder, även om kuren är slut. Jag har ju inga värden att prata om och inga celler att reparera mig med. Som vanligt är magen värst, inte så farligt med munslemhinnan. Jag är skyddsisolerad, men är hemma på permission. Fortfarande inskriven, så jag kan åka in snabbt om jag får feber i helgen. Jag slapp nämligen antibiotikaprofylax, just för att min mage brukar gå sönder och det känns bra att slippa, men jag måste hålla mer noggrann koll på temperaturen istället. Hittills har det gått bra, jag mår ganska bra utöver att jag känner mig lite trasig och trött i kroppen.