Det är snart tre veckor sedan jag fick min första dos av vita blodkroppar och jag går fortfarande och väntar. Varje kväll tittar jag på mina ben och letar efter märken eller utslag (jag vet ju inte ens vad jag letar efter), men hittar inget nytt på min kropp. Ingen klåda, ingenting. Jag känner mig lite otålig, jag vill att något skall hända så att jag kan vänja mig vid hur det är att leva med gvh. Hur sjuk blir jag, och på vilket sätt?  Det är kanske inte hela sanningen. Jag BEHÖVER ju gvh:n för att alls ha någon chans att bli frisk. Där ligger en del stress också. Jag vaknar av ångest på nätterna igen och jag minns hur ljuvligt skönt det var att få sova under de veckor som ångesten lät mig vara i fred.

Det som har hänt är att jag blivit torrare än någonsin i munnen, framför allt under nätterna. Jag vaknar med russinläppar och hela munhålan är snustorr, så torr att tungan hårdnat. Svaljet klibbar ihop och halsen känns stickig. Och så levervärdena då. De stiger och har gjort det ända sedan jag fick DLI:n. Ingen fara på taket ännu. Jag tror jag ligger på runt 5 i P-ALAT vilket är någon typ av levervärde, några gånger högre än normalt. Det är det enda.

Just ja. Och så har jag börjat bli fjunig på huvudet igen. Det tog längre tid den här gången, men nu vet jag att håravfallet inte var permanent i alla fall!