När jag får en blodtransfusion, får jag särskilt blod som blivit behandlat. Det är strålat och de vita blodkropparna har blivit borttagna. Man tar ett så kallat  BAS-test före varje transfusion. BAS är en förkortning av ”blodgruppskontroll och antikroppsscreen”, vilket betyder att man kontrollerar just blodgrupp och RhD-grupp, samt att man kontrollerar om det finns antikroppar mot några erytrocyter (röda blodkroppar). En BAS-test har ett bäst-före-datum, fem dagar och sedan tas det ett nytt om behov av transfusion uppstår. Det beror på att det tar fem dagar efter en transfusion för kroppen att bilda antikroppar mot främmande erytrocyter.

Hela den här processen från BAS-test tills att blodpåsarna kommit upp till mottagningen och är klart för att komma in i min kropp tar ungefär två timmar. Blodet skall även få upp lite värme, eftersom hjärtat inte gillar att få för kallt blod. Själva transfusionen tar ungefär 40-50 minuter per enhet. I mitt fall får jag alltid två enheter, eller påsar, och varje enhet gör att mitt blodvärde stiger med ungefär 10 g/liter blod.

Har haft några dåliga dagar. Blodvärdena är för låga, det känns i hela kroppen. Som tur är har jag tid på blodmottagningen imorgon och jag hoppas på att jag skall orka stanna kvar och vänta på bastest redan då. Annars åker jag hem och kommer tillbaka dagen efter, för att slippa en massa dötid på sjukhuset.

 

Nyårshelgen hade vi riktigt ruggigt väder här med starka vindar och snöoväder. Eftersom det var nyårskvällen var alla plogare hemma och skålade in det nya året. Under natten kom det säker 15-20 cm snö och min morgonpromenad med hunden var den värsta jag gjort på länge. På grund av lågt Hb var jag alldeles anfådd och trött. Mina fötter var fulla av stickningar och jag flåsade som en fulgubbe. Mina knän gjorde så ont av att gå i massa snö, underlaget, orken och knäna gjorde att jag vinglade när jag gick. Jag var tvungen att stanna till med jämna mellanrum och böja mig fram för att få tillbaka andan. Promenaden slutade i gråt och tandagnisslan. Jag skämdes när jag gick runt på nyårsdagens morgon. De som såg mig måste ha trott att jag släpat mig ur sängen, illamående och fortfarande full efter nyårsfirandet, för att ta ut min stackars hund alldeles för sent på förmiddagen och av någon anledning gjorde det ont i mig. Hela promenaden var besvärlig, smärtsam och skamsen.

Jag borde lära mig att inte tänka på vad andra människor tror och tycker, de får tro vad de vill. Jag ska i alla fall se om jag kan få hjälp med knäna och så får jag väl förlita mig på sambon efter nästa snöstorm.