Att den kan kännas så viktig och omvälvande. Förut har jag aldrig reflekterat över lite förhöjd kroppstemperatur. Jag ringde inte till avdelningen i går kväll, för jag såg mardrömsscenariot framför mig. ”Du måste komma in”, som det var förut mellan underhållsbehandlingarna. En vecka på sjukhus, uppkopplad till antibiotikadropp, täta kontroller och med feberfrossa. Å andra sidan är det fyra månader sedan jag transplanterades. Hur farligt är det egentligen med feber nu? Jag måste komma ihåg att fråga läkaren på måndag när nästa kontroll är.

Gårdagens ledvärk förvandlades helt plötsligt från överansträngning till återfall. De senaste dagarnas trötthet blev återfall. Yrseln förvandlades från lågt blodvärde till återfall. Är det så här det ska vara nu? Det vet jag inte om jag orkar. Lite feber, vagt halsont, vanlig förkylning, kommer det alltid att betyda cancer?