Innan min sista, tyngsta cellgiftsbehandling fick jag frågan om jag och sambon har funderat på det här med barn. Jag hade inte hört något alls om det förut och blev ganska förvånad och ställd. Beslutet behövde fattas snabbt för att inte inverka på planeringen av transplantationen. Risken för sterilitet är stor på grund av de mycket starka gifterna som skall in i kroppen och ett alternativ var att plocka ut ett antal av mina ägg och frysa dem för eventuellt framtida bruk. Detta skulle innebära en försening av transplantationen eftersom en hel del ”förarbete” är nödvändigt innan man kan ta ut äggen, men även som sagt också ytterligare behandlingar med hormoner för att stimulera äggstockarna att släppa ägg. Vi tackade nej till detta alternativ.

Fortfarande har mina hormonnivåer inte kommit i balans. Detta kan bero på att mina äggstockar är förstörda, eller att de helt enkelt inte återhämtat sig ännu. Jag vet detta på grund av flera anledningar. Dels har jag inte fått tillbaka min mens ännu, vilket inte har varit några problem under de föregående cellgiftsbehandlingarna, dels får jag svettningar från helvetet med jämna mellanrum och dels håller jag på att utveckla ett präktigt skägg. Eller, ja… Jag är luden i alla fall. Jag misstänker att det beror på låga östrogennivåer helt enkelt.

Idag fick jag en kallelse till gynekologen. Jag får komma den 10:e december och min förhoppning är att de skall kunna göra en utvärdering av min fertilitet med hjälp av hormonnivåer i blodet och ultraljud. Det är skönt att veta och om det nu skulle behövas, få hjälp med mina för tidiga klimakteriebesvär!