Jag har varit vilse i verkligheten i ungefär 10 dagar, men börjar så sakta hitta tillbaks. Min mage förvandlades snabbt till helvetet på jorden, kramperna blev fler och fler och gjorde mer och mer ont. Ungefär samtidigt kom febern smygande och därefter började mitt svalj kännas som ett infekterat fiskenät. Resultatet av alla dessa ”godsaker” blev fyra kontroller i timmen, antibiotikadropp, morfinsprutor, kräkningar, och jag då- som inte vågade röra på mig i sängen av rädsla för att antingen spy, eller få magkramper. Erfarenheter vunna:

  • Försök inte titta på tv, den kommer göra dig sjösjuk.
  • Glöm ljudböckerna, försöker du luta huvudet mot något så somnar du
  • Duscha sittandes i duschstol
  • Man KAN gå utan mat i en vecka utan att känna sig hungrig (det trodde jag aldrig)

Bra göromål kan vara att hitta hundansikten och fula gubbar i golvmattans prickar. Lösningen på problemet att inte kunna svälja och därför inte kunna dricka vatten när man däremot känner TÖRST efter att ha blivit itryckt fyra liter vätska hittade jag snabbt. Varje tandborstning lät jag vattnet rinna och efteråt stod jag lutad som en sugga över vattenhon och bökade i iskallt rinnande vatten samtidigt som jag försökte inbilla mig själv att jag faktiskt drack också.

Vi berövade faster nöjet att lära känna våra underbara katter. Vi kunde helt enkelt inte med att lämna bort dem…

Skämt åsido, det har varit en fruktansvärt jobbig period och den är fortfarande jobbig, men det tar sig. Nu vet jag i alla fall att jag ännu var på väg nedåt, vilket innebär att jag måste vara på väg uppåt den här gången.