De säger att jag kommer att komma ut på andra sidan av det här som en ny människa. De säger inte om förändringen kommer bli till det bättre eller sämre.

Tänk om mitt nya jag vandrar runt och i rädsla undrar om sjukdomen kommit tillbaka imorgon. Är jag frisk när jag vaknar? Det finns stackare som fått återfall 8 år efter transplantation (och andra som levt länge och varit helt friska). Tänk om jag fortfarande känner obehag när jag måste ta i handtag, föremål och knappar, eller när jag befinner mig bland mycket folk. Varje gång jag ger en vän eller någon i familjen en kram, lite nervöst undra om personen är frisk.

Jag vill såklart förändras till det bättre. Jag vill bli stålkvinnan som tänker positivt på alla utmaningar som ställs framför henne och som känner att hon kan ta sig an vad som helst. Som känner tacksamhet över livet och allt som skänkts mig och som tar vara på varje sekund och känner glädje över dem allihop.